Žena Tšaikovskogo
Kirill Serebrennikov, Ryssland/Frankrike/Schweiz 2022
137 min
Språk: ryska, textning: engelska

Kirill Serebrennikov planerade en film om Tjajkovskij redan i början av 2010-talet, tidigt i sin filmkarriär, då Rysslands statsledning ännu såg honom som en lovande och representativ talang. Projektet strandade dock på en grotesk episod som regissören berättade om i Le Monde den 16 april 2022. Den dåvarande kulturministern Vladimir Medinskij kallade regissören till ett ytterst viktigt möte och meddelade utan omsvep: ”Tjajkovskij var inte homosexuell. Vi tillåter inte att ni visar något som antyder det. Vi behöver en film om Tjajkovskijs heterosexualitet.” Projektet fick alltså inte den finansiering som behövdes, och manuset blev liggande i tio år.

Homosexualitet är ändå inte filmens egentliga ämne. I centrum står Tjajkovskijs hustru, som blir besatt av sin kärlek snarare till tonsättarens gloria än till honom själv. Den mångbottnade filmen fördjupar sig i ett konstnärsöde där framgång och status som nationalhjälte utvecklas till en förbannelse som plågar en känslig själ.

Filmen handlar alltså också om självbedrägeri, om misstag och svårigheten att erkänna dem, om en passion som vägrar slockna och i stället flammar upp ännu starkare om man inte erkänner fakta. I verkligheten visade sig det äktenskap som Tjajkovskij och Antonina
Miljukova ingick 1877 vara ett misstag redan på bröllopsdagen. Det varade bara i tre månader men sårade dem båda djupt. Antonina dog 40 år senare på ett mentalsjukhus i S:t Petersburg i februari 1917. Serebrennikov skildrar den av passion underblåsta galenskapens nedåtgående spiral.

Genom att påminna om 1800-talets skilsmässolagar, som närmast gjorde hustrun till mannens egendom, tar filmen också ställning till kvinnornas försvagade ställning i dagens Ryssland.

”Ett gripande, melankoliskt testamente över drömmar som alltför lätt vissnar. – Filmen är finstämt komponerad. Fotografen Vladislav Opeljants finner en hel värld till och med i detaljerna på en vit vägg. Den visuella miljön får en djupdimension där något börjar resonera med det som Antonina skulle vilja se, trots att det inte finns.” – Jennie Kermode

Kino Olympia, söndag 15.11. kl. 14:00             Boka biljetter (á 10 €)

Manus och regi: Kirill Serebrennikov
I huvudrollerna: Alena Mihailova, Odin Lund Biron
Foto: Vladislav Opeljants
Musik: Daniil Orlov
Distributör: Charades (Frankrike)

  Just det tvärkonstnärliga är kännetecknande för Serebrennikovs stil: hans breda kännedom om musik, teater, litteratur och kultur framträder i kantiga kompositioner där djupare betydelser skymtar bakom detaljerna. Rytmbehandlingen är genomgående musikalisk: tempot skiftar, ökar och avtar, överraskar och förtrollar.
Skådespelarnas samspel är virtuost och sömlöst, som i en balett. Serebrennikov har också fått flera internationella priser, inte bara för sina filmer utan även för sina balett-, opera- och teateruppsättningar.
  Serebrennikovs karriär kunde ha fortsatt uppåt också i Ryssland, om han inte hade tagit så skarpt ställning och om den livskraft och frihetslängtan som strömmar ur hans verk inte hade stått i så skriande motsättning till den officiella synen på vad som är anständigt.
  År 2014 vädjade regissören till beslutsfattarna om höjda anslag till utbildning och kultur för att rädda ryssarna från katastrofal okunnighet. Han beskrev hur folket levde som i en dokusåpa på tv som man hade börjat uppfatta som verklighet. Han betonade att det finns en oöverstiglig mur mellan ryssarna och de myndigheter som övervakar dem, och att de lever i ett land där slaveriet aldrig avskaffades.
  Det var därför att vänta att man skulle försöka tysta Serebrennikov. Han deltog ju i demonstrationer, motsatte sig ockupationen av Georgien och annekteringen av Krim, stödde Pussy Riot och kritiserade lagarna mot
så kallad homosexuell propaganda.
  I juli 2017 drogs Serebrennikovs balett Nurejev på Bolsjoj-teatern tillbaka från repertoaren strax före premiären. I augusti samma år greps regissören, misstänkt för förskingring av offentliga medel. Fallet väckte
internationell uppmärksamhet: 3 500 konstnärer skrev under ett upprop för hans frigivning. Därefter följde 18 månaders husarrest, under vilken Serebrennikov ändå lyckades regissera filmer och teaterproduktioner. Rättegången har beskrivits som kafkaartad: regissören anklagades till exempel för att hans teater aldrig skulle ha
satt upp En midsommarnattsdröm, trots att föreställningen hade väckt uppmärksamhet och belönats med pris. I juni 2020 dömdes Serebrennikov till höga böter, tre års villkorligt fängelse och förbud mot att arbeta vid statsstödda institutioner. Kort efter att Ryssland hade inlett sin fullskaliga operation för att kuva Ukraina tilläts Serebrennikov lämna landet. Han lämnade Ryssland i mars 2022..
  Sedan dess har han regisserat flera filmer och operor i Europa, bland annat Lohengrin på Opéra national de Paris 2023. För sin livsgärning hittills har Serebrennikov bland annat utnämnts till hedersdoktor vid Paris universitet. Han utnämndes till riddare av Arts et Lettres -orden 2018 och upptogs i den franska Hederslegionen 2025.