Petrovy v grippe
Kirill Serebrennikov, Ryssland/Frankrike/Schweiz/Tyskland/USA 2021
145 min
Språk: ryska, textning: engelska

I sin internationella genombrottsfilm Sommaren (Leto, 2017) skildrade Kirill Serebrennikov livet, förhoppningarna och frustrationen i Leningrads rockkretsar i 1970- och 1980-talets Sovjetunionen. Redan den filmen visade Letos egenart i ett par fantasifulla scener där
animationer och teckningar användes på ett uppfinningsrikt sätt, men nu släpps detta avantgardistiska grepp verkligen loss. Petrov’s Flu kunde beskrivas som en surrealistisk seriebalett.

Filmen bygger delvis på Aleksej Salnikovs roman Petrovy v grippe i vokrug nego (2016), som Serebrennikov bearbetade till ett manus under sin husarrest i början av 2019. Inspelningen kunde inledas på hösten, då regissören tillbringade dagarna som anklagad i förhör och i rättssalen, och nätterna på inspelningsplatsen. Den nästan sömnlösa
tvåmånadersperioden satte sin prägel på själva filmen, där drömmar, fantasier, minnen och vardag blandas i en tygellös virvel.

Redan som teknisk prestation är denna film enastående. Inte för att vem som helst inte skulle kunna åstadkomma underverk med datoranimation, utan för att filmen, spetsad med fantasier och teckningar, talar ett helt eget meningsfullt språk. Som exempel kan
nämnas en hela 18 minuter lång kameraåkning som bara blir alltmer fängslande och följer den ukrainske popsångaren Ivan Dorn genom ett snöigt landskap. Det var alltså inte utan anledning som filmteamet tilldelades Vulcan Award vid filmfestivalen i Cannes. Petrov’s Flu
belönades också med Golden Unicorn-priserna för bästa manus och skådespelarinsats 2021.

”I den här filmen försökte vi uttrycka vad Ryssland betyder för oss. Vi närmade oss ämnet med empati genom att återvända till våra barndomsminnen. Vi ville berätta för publiken vad vi tycker om och vad vi avskyr. Vi ville dela med oss av en del av vår ensamhet och våra drömmar.” – Kirill Serebrennikov

”I Petrov’s Flu är Putins Storryssland en masshallucination. Med den fria politiska filmens vapen spränger dissidenten Serebrennikov den propagandaskapade patriotismen i luften.” – Jo Fishley

”Petrov’s Flu kommenterar verklighetens fantasifullhet och vår önskan att fly in i fantasier vi själva skapat, bort från en verklighet som redan är absurd, eller nyligen har blivit det, även om den fortfarande betraktas som ’normal’.” – Antonis Lagarias

Kino Olympia, lördag 14.11. kl. 15:00             Boka biljetter (á 10 €)

Manus och regi: Kirill Serebrennikov
Foto: Vladislav Opeljants
Musik: Aidar Salahov
Distributör: Charades (Frankrike)

KIRILL SEREBRENNIKOV (1969-)

hör obestridligen till de mest särpräglade regissörerna. Sina första teaterproduktioner regisserade han redan under studietiden. Efter examen arbetade han periodvis för televisionen och regisserade dokumentärer, reklamfilmer och spektakel. När han 2012 utsågs till chef för Gogol-teatern i Moskva utvecklade han den till det tvärkonstnärliga
Gogol-centret, där det fördes livliga diskussioner och gavs
teaterföreställningar, filmvisningar och konserter.

  Just det tvärkonstnärliga är kännetecknande för Serebrennikovs stil: hans breda kännedom om musik, teater, litteratur och kultur framträder i kantiga kompositioner där djupare betydelser skymtar bakom detaljerna. Rytmbehandlingen är genomgående musikalisk: tempot skiftar, ökar och avtar, överraskar och förtrollar.
Skådespelarnas samspel är virtuost och sömlöst, som i en balett. Serebrennikov har också fått flera internationella priser, inte bara för sina filmer utan även för sina balett-, opera- och teateruppsättningar.
  Serebrennikovs karriär kunde ha fortsatt uppåt också i Ryssland, om han inte hade tagit så skarpt ställning och om den livskraft och frihetslängtan som strömmar ur hans verk inte hade stått i så skriande motsättning till den officiella synen på vad som är anständigt.
  År 2014 vädjade regissören till beslutsfattarna om höjda anslag till utbildning och kultur för att rädda ryssarna från katastrofal okunnighet. Han beskrev hur folket levde som i en dokusåpa på tv som man hade börjat uppfatta som verklighet. Han betonade att det finns en oöverstiglig mur mellan ryssarna och de myndigheter som övervakar dem, och att de lever i ett land där slaveriet aldrig avskaffades.
  Det var därför att vänta att man skulle försöka tysta Serebrennikov. Han deltog ju i demonstrationer, motsatte sig ockupationen av Georgien och annekteringen av Krim, stödde Pussy Riot och kritiserade lagarna mot
så kallad homosexuell propaganda.
  I juli 2017 drogs Serebrennikovs balett Nurejev på Bolsjoj-teatern tillbaka från repertoaren strax före premiären. I augusti samma år greps regissören, misstänkt för förskingring av offentliga medel. Fallet väckte
internationell uppmärksamhet: 3 500 konstnärer skrev under ett upprop för hans frigivning. Därefter följde 18 månaders husarrest, under vilken Serebrennikov ändå lyckades regissera filmer och teaterproduktioner. Rättegången har beskrivits som kafkaartad: regissören anklagades till exempel för att hans teater aldrig skulle ha
satt upp En midsommarnattsdröm, trots att föreställningen hade väckt uppmärksamhet och belönats med pris. I juni 2020 dömdes Serebrennikov till höga böter, tre års villkorligt fängelse och förbud mot att arbeta vid statsstödda institutioner. Kort efter att Ryssland hade inlett sin fullskaliga operation för att kuva Ukraina tilläts Serebrennikov lämna landet. Han lämnade Ryssland i mars 2022.
  Sedan dess har han regisserat flera filmer och operor i Europa, bland annat Lohengrin på Opéra national de Paris 2023. För sin livsgärning hittills har Serebrennikov bland annat utnämnts till hedersdoktor vid Paris universitet. Han utnämndes till riddare av Arts et Lettres -orden 2018 och upptogs i den franska Hederslegionen 2025.